Den tomma tysdnaden
Det är tyst, lugnt inte ett ljud knappt ett andetag.
Ett lugn som borde fyllas av annat
Glaset skimrar i ljuset halv fullt av rött sken
Ett sken som borde ge skuggor av annat
Du sväljer långsamt
Tystanden ligger fortfarande tjock som en dimma,
Kring våra kroppar, kring våra ord som vi inte uttalar men som ligger i luften och svävar
Som en skugga
I den tomma tystnaden.
Och jag säger heller inte ett ord
Inte du heller
Handen öppnar sig och mina fingrar räcker sig ut, utan att nudda dina.
Och det är tyst.
Kommentarer
Trackback