Trollbunden ..
När du är borta, hungrar så vilt min själ. När du är nära, längtar jag likaväl -- förtvivlad ser jag, stelnad, sluten, hur tom och fåfäng flyr minuten. Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin jag ville hemligt dricka, ett heligt vin -- men dödstung står jag som i drömmar, med törst som Tantalos i klara strömmar. I ensamhetens tid har min tunga bränt att säga dig det vackra jag drömt och känt -- men i din närhet min tanke somnar, min port är stängd, och hjärtat domnar.
