victoriatrammer

Det är tyst, lugnt inte ett ljud knappt ett andetag.

 

Ett lugn som borde fyllas av annat

 

Glaset skimrar i ljuset halv fullt av rött sken

 

Ett sken som borde ge skuggor av annat

 

 

Du sväljer långsamt

 

Tystanden ligger fortfarande tjock som en dimma,

Kring våra kroppar, kring våra ord som vi inte uttalar men som ligger i luften och svävar

 

Som en skugga

 

I den tomma tystnaden.

 

Och jag säger heller inte ett ord

Inte du heller

 

Handen öppnar sig och mina fingrar räcker sig ut, utan att nudda dina.

 

Och det är tyst.