victoriatrammer -

När min älskling läste poesi egen skriven själv på scen…. framför massa folk .. och det var vackert! Jätte stolt

Jag och Juni hade köpt ett kort och en rosors och en annan blomma till E.

Han var helt svartklädd på scen och hans spel och tal fick mig att tänka på Torsten Flink.

Sen fanns det andra som läste dikter som fick mitt hjärta att gråta, vackra och modiga.

Det här var Babys dikt;

Akfaks likdrömmar

Motvillige gubben

Jag fingergräver och är på väg att dö

Yviga kackerlackor leker åttor och

mina tänder är förtvivlade

(höjer rösten)

Skitjobb och aldrig spiknykter, bara skamlös och tjyv!

Damen

Jag skor mig på handikappsvänliga blottarråttor

ruttna och fulla av löss.

Någon letar bland stuprännorna och blött är Mitt inre,

som ett sönderrivet papper skär det genom skalet, och ut sipprar såret

som en båt med hål i.

(paus)

”Du måste först bli liten, för att bli stor igen.”

Motvillige gubben

Endast skelettet nuddar tapeten, i det fönsterlösa rummet

utan andedräkt och ljus

Jag hör dess två ansikten närma sig

Och jag tvår mina händer i förtvivlan

Damen

Jag skor mig på värdelösa dockor

på ansikten som saknar ryggrad och

svart är inte min favorit längre för en stund.

(paus)

”Hon ser ut som kvällen innan morgonen.”

(paus) - Slutet

Och jag drömmer , hur en barndomsvän hälsar farväl, att mor slutat le,

att mina ben inte längre är mina.

Jag är en man, och kvinna ibland.

Jag är en död fingergrävare,

som skor sig hur fan han vill.

2011-10-27 @ 23:48:47 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback