victoriatrammer

Sådana här avbrott sätter guld på tillvaron! jag hade dessutom ett förslag som vi pratade om, att ha en klädbytar-Dag några vänner, på så sätt får man träffas, få nya kläder och bli av med gammalt det är något jag lovade att ta tag i, kanske i Feburuari? Återkommer om det.

Jag har nu läst ut boken brev på födelsedagen av Ted Hughes, suktar så efter en ny bok, såg at den jag vill läsa nu dessutom finns  pocket. det är Svarta Vykort av Marcus Birro om hur det känns att förlora ett barn, eller han skrev den när han och hans fru Johanna fick missfall och jag har bara läst delar men jag tycker att det är så bra skrivet, ska infoga en del av en text ur boken här! Men den tänker jag se om jag kan beställa den.

Alla timmar i frihet som tvingade mig hit vrids åt ett varv, stryper tillförseln

Det är min andra gång i Finland;

Kulisser från en dålig grå film ingen gick och såg

Vänliga människor utan leenden

Viadukter och rondeller

Gråa hus och tallskog

Breda grå gator och långa meningar

Jag tänder några ljus i en kyrka som är byggd ovanpå

En kyrka som är byggd på en kyrka

som restes över de döda för länge sedan

Det finns hopp

När kyrkor rivs och kyrkor byggs

Jag tar promenader mellan sjukhuset och stan

Jag tänker på min egen far och mor, min bror, mina

vänner, mina kvinnor, min sprit, mina eftermiddagar på

barer, mina flyktplaner, mina krukväxter, mina sönder-

slagna fönster och våta bakgator, mina resor och panik-

nätter

Ingenting betyder någoting

Ingenting står ut, kräver uppmärksamhet

När sköterskan kommer in

Sval, blek, tunn och ljus,

väldigt finsk

går jag ut

Hon är nästan bara tunna blodkärl

Kinesiskt papper runt blod

Jag orkar inte sitta där och höra henne leta efter

Dantes hjärtljud

De slår sina slag

Dante är en kämpe

Jag är en fegis

Vi tar dygn för dygn

Jag sover hos släktingar

Jag sover inte alls

Timmarna rör sig planlöst, flyter ut

Vattnet har gått men det finns tillräckligt kvar för att

han skall överleva

I alla fall ett tag

Vi ser Melodifestivalen

Vi äter finsk smaklös mat

Vi borstar tänderna

Vi skrattar åt ingenting särskilt

En kil av vardag tränger sig in

Det är underbart, det är ett sakralt hopp

Till sist sätter värkarna in

Allting är för sent

Allting har varit sent för länge

Vi är de sista som får reda på det

En tyst läkare kommer in och säger att han antagligen kommer att dö

Han gör det när han föds

Jonna lever

Med vilken oerhörd, vulkanisk vredgad sorg hon lever

Jag slänger en hastig blick när han kommer ut, ser hans

lilla kropp, hör inget ljud

De bär iväg med honom olycksbådande snabbt

Det går tid

Det gör det fortfarande

Det kommer alltid att gå massor av tid i snabba steg

ifrån oss

Han kommer tillbaka till oss

och då brister det äntligen

Jag spills ut på golvet

Slår i väggar och skvätter i vrår

Jag skyddar mitt barn från sköterskor som talar ett

främmande språk, som rör sig ovärdigt, som inte för-

står att det är jag som vilar där

Mitt ansikte och mina dagar

och jag gråter äntligen

Det känns som ett nederlag, som ett svek

Jag är en far utan barn

Jag avslutar så idag, vacker text skrivet med hjärta OCH själ något som saknas idag i många texter.